Tillbaka Till Startsidan
Jag tror att vi har en bov i hemmet..
♥
13/4-12 ♥
När livet kommer emellan..
Vi såg dig. På pizzerian den där dagen. Det kändes konstigt att för första gången få möta dig och låtsas som att jag inte känner dig..Jag har alltid annars blivit så glad av att se dig och att få vara med dig. Du har gett mig så mycket glädje i mitt liv. Men att nu låtsas som att du inte står där längre framför mig, att det faktiskt inte är du, känns bara så konstigt..Jag önskar så klart att allt sett annorlunda ut. Att vi fortfarande kunnat umgås, skratta och ha roligt. Fortsätta hjälpa varandra när livet känns som svårast. Jag har min pojke som finns där för mig, i ur och skur, och faktiskt det bästa stöd jag någonsin fått. Men du, vem har du?
Det känns så klart fel att lämna en vän när hon behöver mig som mest, men vad skulle jag göra? Du sa själv att det bästa kanske är att inte höras av mer. Att du inte bara "vill duga ibland". För mig duger du när som helst, det är bara det att jag är mer sysslesatt nu än förut.
För att jag inte längre svarar direkt på ett sms eller på msn, betyder inte att du duger mindre för mig. Det betyder bara att jag var någon annanstans eller gjorde något annat under tiden och tänkte "jag svarar snart".
Det enda jag egentligen kan säga är att jag saknar dig. Jag saknar våra skratt, våra galenskap och våra långa samtal om livet.
Men den här gången var det livet som kom emellan oss..Vilket vi sa att det ALDRIG skulle göra. Nu är det mitt fel att det gjorde det..
Men vad jag vill säga med allt det här är tack, TACK för att jag "fick" (stal) världens bästa pojke!
Det finns så mycket jag vill säga till dig. Så mycket jag vill berätta. Speciellt nu. NU när tiden är inne. Du är den enda som skulle förstå, för du är den enda som vet. Du är den enda som skulle förstå.
Jag tänker på dig hela tiden och undrar hur du har det. Om du mår bra eller dåligt. Om du får hjälp när du behöver eller fortsätter ensam.
Jag tänker på dig, hela tiden!
Det känns så klart fel att lämna en vän när hon behöver mig som mest, men vad skulle jag göra? Du sa själv att det bästa kanske är att inte höras av mer. Att du inte bara "vill duga ibland". För mig duger du när som helst, det är bara det att jag är mer sysslesatt nu än förut.
För att jag inte längre svarar direkt på ett sms eller på msn, betyder inte att du duger mindre för mig. Det betyder bara att jag var någon annanstans eller gjorde något annat under tiden och tänkte "jag svarar snart".
Det enda jag egentligen kan säga är att jag saknar dig. Jag saknar våra skratt, våra galenskap och våra långa samtal om livet.
Men den här gången var det livet som kom emellan oss..Vilket vi sa att det ALDRIG skulle göra. Nu är det mitt fel att det gjorde det..
Men vad jag vill säga med allt det här är tack, TACK för att jag "fick" (stal) världens bästa pojke!
Det finns så mycket jag vill säga till dig. Så mycket jag vill berätta. Speciellt nu. NU när tiden är inne. Du är den enda som skulle förstå, för du är den enda som vet. Du är den enda som skulle förstå.
Jag tänker på dig hela tiden och undrar hur du har det. Om du mår bra eller dåligt. Om du får hjälp när du behöver eller fortsätter ensam.
Jag tänker på dig, hela tiden!