True fantasy

Imorgon går flyttlasset.

Ingen av oss ser fram emot bärandet men vi båda längtar tills allt är klart och vi kan börja möblera och bosätta oss i nya.

Det är så jäkla rörigt här hemma nu och man blir provocerad av minsta lilla.

 

Jag trodde att Ricko skulle bli jätteorolig av att allt är som det är men han verkar inte bry sig.

Dom första lådorna vi packade blev han lite orolig av, gnällde och förstod inte alls vad vi höll på med.

Nu hämtar han sin egna kudde och finner sig i att det ser ut som det gör.

 

Ja jag skulle ju överdriva om jag sa att det är kul att vara hemma just nu.

Hemmet är totalt kaos och Ricko har sina sämsta dagar ever.

Han är ungefär gratis en gång i kvarten..

 

Mitt i dom bästa dagarna att packa och greja ska vi vara husvakt åt mor också, så vi får lov att montera ner säng och sånt redan idag för att vi inte ska behöva göra det på själva flyttdagen.

Timingen på hennes båtkryssning hade ju kunnat vara LITE bättre, men men.

 

Vi ska i alla fall försöka packa det som går idag och städa det som går så har vi så lite som möjligt att göra på fredag.

HERREGUD va det ska bli skönt när allt detta är över!

 

....när man hittar sin fars facebook och hinner tänka "fuck, vilken ful jävel!" och sen inser att jag har varit lik honom till utseendet typ hela livet.
Nästa tanke: "Fuck...det finns en risk att jag blir så där ful.."

Alltså suck.

Det är flyttkartonger ÖVERALLT och jag blir mest bara matt.

Jag vill packa upp och möblera runt lite, skaffa dom där möblerna som fattas, och få tillbaka lusten att laga mat igen.

Jag hade egentligen velat ta en riktigt lång promenad med Ricko idag men dels kom mor förbi en sväng och fick hjälp av Trollet att fixa bilen och efteråt åt vi på kinarestaurangen.

Om bara någon timme eller så kommer en tjej hit och köper alla kompostgaller vi har utomhus som hage, så den där promenaden får vänta ett tag.

 

Egentligen vill jag inte ens ha med Ricko för han är ett totalt jävla monster att gå med.

Det har faktiskt aldrig varit speciellt kul att gå med honom heller men han måste ju ut varesig man vill eller inte.

Det är bara det att han suger så jäkla mycket energi av oss nu att ingen av oss är speciellt pepp att ha med honom någonstans.

Han funkar liksom inte att ha med i någon situation och det va inte alls vad man räknat med när vi köpte honom.

Vi ville ha en hund som fungerar i alla möjliga situationer, men fick istället en hund som inte går att ha med någonstans.

Han blir som ett jävla monster och det slutar bara med att jag gråter av frustration.

 

Jag. Orkar. Inte.

 

Vi va till stan idag jag och min mor.

Till storstan faktiskt och det har varit SÅ trevligt!

 

Vi började med att "strosa runt" (gå runt) i olika butiker och bara titta.

Vi kollade i en inredningsbutik och jag fick några underlägg till bordet som va superfina och kommer passa kanon tills vi kan börja använda just det bordet dom är till för.

Just nu har vi ett sketalitet bord som ska bytas ut till ett större.

 

Sen gick vi vidare och gick in på en galleria.

Jag höll på att kissa på mig.

 

Vi struntade i butikerna där inne, vi ville bara kissa, haha.

 

Väl ute på stan igen drog vi in på H&M för att kolla efter sminkborstar, men jag hittade ingen jag riktigt var nöjd med, och dom jag hittade som jag vela ha fanns det inge pris på?

 

Vi gick ut tomhänta.

 

Lagerhaus känns som ett måste när man går förbi så där tittade vi också in.

Alltså hur söt är inte den butiken?!

Älskar alla roliga prylar dom har där!

 

Vi blev hungriga till slut och gick vidare och åt plankstek.

VÄRLDENS godaste plankstek!

Tror jag dog lite när jag kände oxfilén i munnen...

 

Sen strosa vi runt lite på IKEA och Biltema.
Sen köpte vi "Bubbies" på Ica maxi och njöt på en bänk tills det blev strömavbrott och inga kunder fick vara kvar i butiken..

 

Väl hemma fika vi kaffe tills mamma blev trött och ville hem och sova.

Supermysig dag med bara mamma!

 

För er som inte vet vad "bubbies" är så ser dom ut så här:
**bilderna är inte mina utan lånade från google**

 

Jag har en "vän" som jag nämde något inlägg längre ner som beter sig faktiskt som ett rent arsel mot mig och jag gav ingen riktig förklaring hur det ligger till, så det ser mest ut som att jag är avundsjuk på hennes liv, men så är inte fallet. Jag tänkte förklara lite bättre och tror nog att ni kommer förstå varför jag fått nog nu.

 

Vi är alltså gamla klasskamrater från högstadiet och har umgåtts rätt mycket under den tiden och stod varandra väldigt nära.

När jag så småningom flyttade hemifrån och började gymnasiet på en helt annan ort än henne så hade vi väldigt mycket telefonkontakt.

Ibland så mycket att vi bara satt tysta i luren, vi behövde inte säga något utan bara känslan av att hon va där kändes tryggt.

 

Under mitt och hennes andra år på gymnasiet hände nog det värsta jag varit med om i mitt liv.

Jag satt i en rättegång emot min egen far.

Just under den perioden stod inte jag min familj så nära och den här "vännen" var allt jag hade.

Henne kunde jag ringa till mitt i natten och gråta ut om jag behövde.

Hon fanns alltid där, och jag fanns alltid där för henne.

Hon var min stora trygghet och jag hennes.

 

Hon kom ibland och hälsade på och ja, vi var bästa vänner.

 

Men någonstans på vägen hände något.

 

Hon började smått att sluta svara när jag ringde och när hon väl svarade så fräste hon bara i luren för hennes favoritserie var igång och jag störde.

Hon tyckte att jag skulle veta exakt vilken tid och dag hennes serier gick och höll jag inte koll på det så var det mitt eget fel om hon blev otrevlig.

 

Jag fick så småningom nog av det beteendet och vi hade inte kontakt med varandra på några år.

Vi hade en välbehövlig paus.

 

Efter två år tror jag det var började jag sakna henne och tog kontakt med henne för att prata.

Hon förstod att hon betett sig väldigt konstigt mot mig och insåg hur knäppt det varit att jag skulle ha en sån koll på hennes liv och hennes rutiner, trots att vi bodde på helt olika orter.

 

Tiden gick och hon flyttade hemifrån för första gången.

En egen etta tillsammans med sin dåvarande pojkvän.

 

 

Hon började dricka sprit allt oftare, allt handlade bara om fester och hon började efter en tid även testa knark.

Hon blev aldrig någon stor missbrukare men det som togs var ändå tillräckligt för att skapa problem.

 

Alla som har en människa nära i sitt liv som tar eller har tagit droger vet vilka problem det här skapar.

Dom här människorna lever i en helt egen bubbla och all empati försvinner utan att dom ser det själva.

 

Min egen syster är tung drogmissbrukare så jag vet mycket väl vilka tecken man ska leta efter och när det börjar gå utför.

 

För min "vän" började allt handla om sex.

Allt hon pratar om är bara sex, knulla och festa.

För mig är sex mellan två människor något fint och något man ska vara rädd om.

För henne är det bara en stor kuk som har betydelse eller inte.

Det första hon frågade mig när jag blev tillsammans med mitt Troll var:
"Har han stor kuk? Är han bra i sängen?"

Allt det andra spelade ingen roll.

Om han får mig lycklig eller vilket fantastiskt fint hjärta han har, det spelar ingen roll. Hon vill bara veta hur han är i sängen, om han är värd att kanske försöka tas ifrån mig så hon får uppleva bra sex.

 

 

Löften kunde hon aldrig hålla utan lovade bara saker som inte fick någon som helst betydelse.

 

"Jag älskar dig."

"Jag lovar att komma och hälsa på imorgon."

"Jag lovar att du ska få tillbaka pengarna jag lånade."

"Jag lovar att vi ska ses imorgon, jag hör av mig."

"Jag finns alltid här för dig."

"Vi tar en tur till stan imorgon. Vi möts upp vid stationen."

 

Men hon kom aldrig.

Hon svarade aldrig när jag frågade vart hon tagit vägen eller när jag får mina pengar.

 

Idag är hon singel och har flyttat till ett helt annat län.

Hon lovar exakt samma saker nu som i alla andra år.

Jag har fortfarande inte fått mina pengar, festerna går fortfarande före trots att vi bestämt sedan flera dagar att vi ska ses för att hon "inte har lust att träffa dom människorna just nu".

Men så får hon erbjudande om ett ligg och tar hellre det, sen hör hon inte ens av sig vart hon tagit vägen utan hör inte av sig på flera dagar i tron om att jag skulle glömt bort att vi skulle ses.

 

Hon vet om att jag just nu inte alls mår bra.

Det beror INTE på Trollets och min relation.

Han får mig fortfarande att må bra och tar väldigt bra hand om mig.

Jag mår bara inte bra i den här byn och det tar på psyket att alltid vara ensam och inte ha några vänner.

Jag bor i den by hon är uppväxt i och hon är här titt som tätt för att hälsa på sin familj och vänner, men vi har inte setts på över året.

Hon skulle "alltid finnas där för mig" men så fort hon vet om att jag mår dåligt psykiskt så "glömmer" hon mig.

Men när jag säger att jag mår bra, då finns hon där.

 

Våra samtal har gått från att prata om allt, skratta åt allt, skicka vitsar, roliga bilder och flummiga klipp, till att enbart prata om henne.

Hur snygg hon är och vilken "bra" männika hon är.

Hon söker tröst när hon har problem och upprepar struntsaker precis hela tiden.

Hon pratar bara sex och jag skäms dom få gångerna vi ses för hon skriker så högt så alla ska höra hur hon beter sig i sängen och hur många hon legat med på sista tiden.

Hon kan ibland säga:
"Nu har vi pratat så mycket om mig. Vad händer i ditt liv gumman? Berätta."

Men jag hinner ALDRIG säga mer än "Jo men det har hänt en hel del!" eller knappt ens ta ett andetag innan hon avbryter mig med "Åh vet du vad som hände MIG igår?!".

 

 

Jag är längst ner på hennes prioritetslista och jag har faktiskt börjat med att sluta svara när hon skriver.

Jag orkar inte längre.

Hela hennes facebooksida består av massa pepptalk hur lycklig hon är, vilka fina vänner hon har i sitt liv och hur hon har förändrats till det bättre.

Att man ALLTID ska ta vara på dom vänner man har och inte ta någon förgivet.

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men hela hennes facebook är uppbyggt på något hon absolut inte är.

 

Det är fortfarande knark.

Det är fortfarande löften som bryts.

Det är fortfarande så hela världen är en tävling vem som legat med flest människor innan man dör.

 

 

Nu fick jag nog för sista gången när hon ytterligare igen "glömde bort" mig när hon var hit.

Hon har inte skrivit sedan dess och jag vet att det beror på att hon vet om att jag inte gillar när hon gör så här.

Hon väntar tills "kusten är klar" och hoppas jag bara ska säga "det gör inget, vi får ses en annan dag istället! ta hand om dig!" som jag alltid annars gör.

Men inte den här gången.

 

 

 

Och nej, det är inte så att jag bara håller tyst och låter henne via tankeöverföring komma på att jag stör mig på detta.

Jag har upprepade gånger sagt EXAKT som jag känner. Hon vet MYCKET väl hur jag känner även denna gång.

Enda sedan vi hittade något som får Ricko att använda huvudet mera så har han blivit fantastisk att ha och göra med.

Träna sök med tepåse tycker han är skitkul och han blir trött efter bara 4-5 sökningar. Så trött att han är lugn och snäll till och med dagen efter.
Han spökar fortfarande, självklart, han är ju bara snart 10 månader, och han drar fortfarande i kopplet.

Men hemma är han mycket lugnare och han är inte lika hetsig på att vi MÅSTE leka apport alla dygnets sekunder.

 

 

 

Trollet kommer ofta, så säger han: "Det här är slut, vi måste handla." men i själva verket är det inte slut, utan står bara på en annan plats än förut.

 

Vi fick så småningom lämna in klagomål på grannarna för det blev bara värre och värre med livet på nätterna.

Nu har vi haft det lugnt i 2 nätter i alla fall och hoppas på att det kommer vara så här tills vi flyttar ut.

 

Snart har Trollet semester och vi längtar nog båda lika mycket tills dess.

Det ska bli skönt att ha honom hemma och kunna hitta på något tillsammans.

Jag umgås BARA med Ricko och han och jag är inte direkt vänner just nu så jag skulle inte påstå att det är speciellt kul.

 

Han bråkar VARJE promenad och beter sig allmänt rent bajsigt så jag har snart ingen ork kvar.

Bara en 10 minuters promenad suger musten ur mig och jag känner mig grinigare och tröttare än aldrig förr.

 

För Trollet är det ju annat, han slipper umgås med ett arsel alla dygnets 24 timmar så för honom är det så klart roligare med Ricko..

 

Min mor frågade mig om inte vi kunde ta en vända till stan någon dag och det vill jag mer än gärna!

Det ska bli skönt att komma hemifrån en stund och få lite energi från någonstans.

 

Annars vet jag inte vad som händer idag.

Det verkar bli blåsigt och kallt så att gå till parken idag känns inte så lockande.

Det va meningen att jag och en "vän" skulle träffats igår men som vanligt är jag sist på priolistan så det blev aldrig av.

Nu har jag tappat orken för den människan och kommer inte lägga ner någon mer energi där.

Jag får alltid höra "det skulle vara kul om vi kunde ses! vi har inte setts på länge! jag hör av mig imorgon när jag är framme"

Sen hör människan aldrig av sig och så kommer allt annat före mig.

Helt plötsligt duger det att träffa människor som "är dryga och bara är ute efter sex", men jag blir alltid bortprioriterad.

"Jag hade så mycket annat att göra, förlåt:" kommer också VARJE gång.

Men säg då för fan inte att du har tid för mig om du ändå hellre medvetet gör annat för att slippa..

Ja nog fan höll grannarna tyst igår.

Dom brukar föra ett jävla liv på kvällarna.

Dom börjar vid 17 tiden och slutar inte först 4 på morgonen.

Igår kväll och hela natten har det vart knäpptyst, så våran pik kanske nådde fram?

 

Idag vet jag inte vad som kommer hända.

Trollet jobbar till 15.30 ungefär så jag är ensam med Ricko tills dess.

Vi är inte vänner just nu han och jag så jag vet inte alls vad vi ska göra.

 

Det blir väl en promenad skulle jag tro.

Inte för att promenader med Ricko är speciellt kul, men han måste ju ut.

Vi kanske drar till parken, vi får se.

 

Våra nya grannar stör oss av bara fan på nätterna.

Trots att jag sagt åt dom att det är lyhört här och att man måste respektera varandra.

Men dom smäller i dörrar, bankar någon jävla boll i väggen, skriker, går så hårt dom kan med hälarna i golvet och har sig.

Vi har hemmabiosystem och bas.

 

Man muckar inte med grannar som inte får sin sömn.

Just saying.