Tillbaka Till Startsidan
Tänk för att idag är det en bra dag
Å vilken skön promenad vi hade!
Ricko har en bra dag idag och betedde sig så underbart!
En GB glassgubbe va inte okej tyckte han så den morrade han på, men vi stannade och nosade lite sen fick även den ett okej.
Egentligen det enda jag hade att anmärka på idag är att han fortfarande stressar upp sig så otroligt mycket vid hundmöten.
Det jobbar vi fortfarande på men idag hade vi enorma framsteg.
Så skönt att få en bra dag. Det gjorde inte ens något att det regnade större biten.
Grannen
I området vi bor så är det vi och för närvarande en till boende.
Dom andra lägenheterna renoveras för att så småningom kunna bli beboeliga.
När vi flyttade hit var vi sammanlagt 3 boende i det här området, men efter att vi fick veta om renoveringen och varför det renoveras så flyttade en granne.
Det ska vi också göra så småningom när vi hittar något annat.
Hur som helst så återstår det nu vi och en granne i detta område.
Den här människan dricker väldigt mycket, hör ingenting, spelar hög musik på dom mest opassande tiderna, har noll respekt för andras privatliv och till det viktiga, hon har också hundar.
Den här människan kan för allt i världen inte respektera att jag inte vill att Ricko hälsar på dom.
Hennes hundar är 2 respektive 3 gånger så stora som lilla Ricko och dom är kända på hela orten för att ha skadat och bitit ihjäl andra hundar som kommit dom nära.
Därför vill inte jag att dom ska komma inärheten av min hund.
Den här människan respekterar inte ett enda ord av vad jag säger och jag hittade henne krypandes i buskarna för inte många dagar sedan, lockandes på Ricko..
Hon trodde sig ha rätten att locka på honom i smyg för att få honom att hälsa på hennes hundar.
Hon satt alltså på alla fyra, i busken, med hennes hundar bredvid sig, lockandes på min.
VAD ÄR PROBLEMET?!
Hur kan man inte respektera en så viktig sak?
VARFÖR måste min hund hälsa på hennes?!
Inte nog med detta så är hon in på våran tomtgräns och slänger skräp utan att först fråga om lov.
Hon var normal innan våran andra granne valde att flytta.
Då såg vi inte mycket av henne och märkte knappt av att hon fanns.
Men nu, nu har det eskalerat så extremt att jag snart kommer anmäla henne om hon inte respekterar vad jag säger.
Ricko kan bli riktigt allvarligt skadad av hennes jävla idioti och det är något jag ALDRIG någonsin tänker riskera!
Förr kunde vi ha honom själv ute då vi har inhägnad bakgård, nu går inte detta längre på grund utav att hon är så jävla respektlös.
Fortsättning följer...
En sån dag helt enkelt
Trollet jobbar idag så jag kommer få gå ensam med Ricko.
Jag är inte överdrivet taggad, det ser nämligen ut att bli regn vilken sekund som helst.
Helst vill jag gå innan det sker men jag tänkte vänta så han får sin frukost först, annars blir den typ 2 timmar försenad och då blir han pipig och skrikig gånger 53 på promenaden.
Nej tack.
Annars vet jag inte vad jag vill göra idag.
Vi ska åka till tippen när Trollet slutar jobbet, det är väl egentligen det enda.
Sen ska det lagas mat och om jag orkar dammsuga och städa lägenheten lite.
Det finns inte mycket mer att göra en sån här dag och det får man väl leva med antar jag.
En kropp med så mycket vilja
I den här kroppen så bor det så extremt mycket vilja. Vissa dagar så mycket att allt bara kraschar uppe i hjärnkontoret på honom. Inget blir rätt, allt blir fel och vi blir osams för en stund.
Han är som ett litet barn i mataffären som inte får det där godiset han så fast bestämt sig för att få, så allt slutar bara med att han blir arg och frustrerad.
Just nu är det en tuff tid och det är många gånger mer gråt än skratt, men någonstans där inne så vet jag ändå att det kommer att ge sig. Dom där dagarna när han bevisar det enda ut i fingerspetsarna så fäller jag tårar av lycka och inte frustration.
Igår hade vi en så otroligt kämpig dag. Han gick knappt att vara ute med bland folk för att han betedde sig så illa mot både folk och djur. Det skulle morras, skällas och skrikas något så vansinnigt och dras i kopplet så vi höll på att flyga med.
Idag var han rena motsatsen. Så snäll, så go, så följsam och lojal.
Han har inte försökt mer än att testa om det va okej att morra åt en kvinna som gick förbi bara. Det va det inte. Så han försökte inte ens nästa gång.
När han vill vara så där bra som bara han kan, då är han en så förbannade bra kille med det underbaraste hjärtat en levande varelse någonsin haft.
Han är intelligent, rolig och han har ett så gott hjärta som bara vill alla väl. Han är den bästa trösten när man är ledsen och han blir överlycklig bara han får vara med. Bara han får vara nära.
Men dom där dagarna.
Dom där dagarna när han bestämt sig för att bara lyssna på sig själv, då existerar inget annat runt i kring honom och det finns inget i hela världen som kan få honom att ändra sig.
Jag blir så frustrerad att jag gråter, han blir frustrerad för att jag vägrar ge med mig.
Allt slutar bara i kaos och vi somnar som ovänner.
Nu för tiden somnar vi oftare som ovänner än vänner och det gör på riktigt ont i mig.
Jag trivs inte här där vi bor, varken i lägenheten eller på självaste orten.
Jag vill härifrån men allt går emot och jag känner bara att jag helt tappat livslusten vissa dagar.
Jag har bott här nu i så många år att det påverkar mig psykiskt av att bara gå ut genom dörren, just för att jag mår så dåligt av att bli påmind om att jag fortfarande bor kvar.
Alla andra kommer någonstans i sina liv men jag har stampat på samma plats i 10 år.
Just dom där dagarna när jag mår som sämst så vet Ricko att nu gäller det att vara snäll.
Nu är det ingen idé att vara bråkig.
Han utnyttjar inte det minsta att jag är ur balans utan snarare tvärt om, han kryper så nära att jag tror att han ska in under skinnet, han pussar mig och försöker vara rolig så jag ska skratta.
Dom dagarna släpper han mig inte med blicken när vi går ensamma han och jag.
Han vet.
Han vet att han behöver finnas där.
Trollet får inte ofta se dom där fina sidorna i Ricko för att han jobbar så mycket.
Dom dagarna han äntligen får vara hemma så har Ricko en dålig dag igen.
Jag förstår om Trollet blir minst lika frusterad som jag blir många gånger.
Imorgon är en ny dag.
Håll tummarna för att det är en bra dag.
Att leva med ett arsel
Det finns hundar med trots och så finns det Ricko.
En helt egen jävla kategori där man beter sig som ett jävla arsel hela jävla dagarna.
Det är inte annat än att han suger väldigt mycket energi av oss just nu.
Han morrar åt andra hundar, skäller som en idiot, drar i kopplet så man får blodstop, piper och skriker så hela Sverige kan höra honom och ja, listan kan göras LÅNG just nu.
Han är på ren och skär svenska ett rent arsel just nu och jag har tålamod, men nog börjar jag tappa lite...
Missförstå mig inte nu, jag älskar min hund, självklart, men den här trotsperioden han är inne i kan driva en till vansinne!
Jag umgås med honom VARJE dag, 24/7 och jag blir på riktigt knäpp i huvudet ibland.
Jag umgås med honom VARJE dag, 24/7 och jag blir på riktigt knäpp i huvudet ibland.
Det skulle ni också bli.
TRO MIG!
Ensamhet och längtan
Idag ska vi in till stan igen.
Trollet jobbar idag men bara 3 timmar nu på förmiddagen så vi kan dra iväg efter det.
Vad vi ska göra där kan jag tala om när vi kommit hem.
Just nu sitter jag ensam hemma med bara Ricko som sällskap och det känns faktiskt lite tomt.
Jag känner mig tom hela jag på något vis.
Jag vet inte om det har med det faktumet att Trollet varit hemma en hel vecka och sen plötsligt går till jobbet igen som gör att jag känner mig ensam, jag vet faktiskt inte. Men jag känner mig tom.
Jag roar mig med att kolla på småfåglarna utanför fönstret så länge.
Jag tror inte jag sa det men vi gick en långpromenad med Ricko igår och jag har verkligen ont i hela kroppen idag.
Enda nerifrån tårna och upp i axlarna, så någon nytta lär ju det där raska tempot gjort.
Lagom tills vi kom hem så började det snöa (eller hagla?) en hel del, men det gav sig fort och fastnade aldrig i marken som tur var.
Jag är trött på snön och kylan!
Jag vill ha sommar och 30 grader varmt!
Eller ja, 25 räcker.
Jag vill kunna grilla varje dag, bada med Ricko, spela badminton utomhus och gå långa skogspromenader.
Det går ju i och för sig redan nu men det är för kallt och alldeles för lerigt och blött i skogarna för att gå.
I alla fall här ikring.
Kanske vi kan börja bli vänner nu?
Men nu jävlar.
Nu har vi hittat ett sätt som fungerar så det går att gå med Ricko i koppel!
Nosgrimma på honom och sen kopplet runt magen på oss.
Det ger ett lagom avstånd på kopplet, han får en alldeles lagom yta att gå bredvid, han behöver inte känna att vi klagar på honom, han har inte möjlighet att stanna och nosa på allt och alla konstant eller springa fram till någon hur som helst och framför allt, dragandet minskar!
Vi kan se omgivningen för en gångs skull och behöver inte lägga något fokus på hunden alls mer än att berömma honom när han gör rätt och ignorera när han gör fel.
Om han ska dra i kopplet så måste han släpa runt på hela min vikt och det orkar han inte, så han ger sig fort med att sluta dra.
Till och med hundmöten går bra!
Inte felfritt för han är fortfarande i spökåldern så han är fortfarande ett arsel, men han ger sig betydligt fortare när man lättare kan ignorera honom!
Hurra!!
Nu är Ricko trött och snarkar.
Han är snällare än aldrig förr! ;)
Hunden, myten, legenden
I helgen har vi varit iväg till Trollets syster och hälsat på.
Ricko har fått leka med hunden, myten, legenden: Thor!
En samojedhane som är Rickos absoluta största kärlek i hela världen.
Så fort vi är där så är det Thor för hela slanten.
Inget annat existerar och han blir så lycklig att han håller på att krypa ur skinnet.
Han älskar andra hundar också och går ihop med precis vad som helst och vem som helst, men med Thor är det något alldeles extra.
Får han se en bild av Thor så tjuter han av glädje, pussar skärmen och tittar bakom dataskärmen för att han funderar så mycket varför inte Thor bara kommer fram och leker.
Hon har två samojeder Trollets syster, Oden och Thor.
Oden fick vara med och leka han med. Han dög när Thor blev trött ;)
Sen har hon tre andra blandraser, men dom gillar lugn och ro, så dom fick vara kvar inomhus.
Oden längst fram
Oden och Ricko
Ricko kopierar allt Thor gör
Haha stackars Oden längst fram!
Så här trött va Ricko när vi till slut skulle åka. Han såg i kors!
En vända till stan
Igår var vi in till stan med Ricko.
Det gick över förväntan faktiskt!
Han brukar bli stirrig och stressa som sjutton, just för att han inte får hälsa på alla och för att det går många hundar förbi som han inte får leka med, men igår skötte han sig helt underbart!
Visst gnällde han och skrek när det kom hundar men det gav sig fortare än vad det brukar och sen kunde han faktiskt lägga sig ner och bara titta på folk som gick förbi i lugn och ro.
Vi åt kinamat och bara myste i stan medans vi ändå var där.
Sen åkte vi vidare på loppis för att kolla om det fanns några möbler vi ville ha men det fanns inga.
Då åkte vi vidare och gick en vända på biltema.
Idag ska vi grilla och förhoppningsvis njuta av ett fint väder.
Den hunden, jag älskar honom
Vi tog världens bästa kvällspromenad jag och Ricko.
Jag fick rensa tankarna lite och gå av mig den värsta ångesten.
Ricko gick så jäkla fint i kopplet denna gång och var helt överlycklig av att få följa med så han vifta på svansen större delen av promenaden.
Han visste att jag mådde dåligt så han gjorde allt för att få mig att le.
Fina, underbara hund.
Jag får så dåligt samvete att inte jag varit lika go mot honom idag som han var mot mig..
Ofta när jag drabbas av ångestattacker då finns han där.
Då delar han med sig av råttan.
Det är enda gången jag får röra den...haha
Trollet har också varit helt fantastisk idag.
Go, ödmjuk, extra pussig och strukit mig på kinden när jag behövt.
Jag har i alla fall dessa killar.
Utan dom hade jag nog aldrig orkat.
När tankarna tar över
Vad ska jag göra med livet?
Vem är jag?
Vem är jag?
Vem vill jag bli?
Tankarna snurrar och jag mår inte bra just nu.
När jag var liten så var jag jämt glad och skämtsam. Jag hade många vänner och det var alltid någon som sa: "Gud vad jag är nyfiken på vad du kommer att bli när du blir stor!"
eller: "det kommer garanterat bli något stort av dig!"
Men så blev det aldrig.
Jag blev ingen.
Jag är inte bra på någonting, bokstavligt talat. Jag måste googla precis allting känns det som.
Jag har inget jobb, jag vet inte ens vad jag vill jobba med, jag har ingen vän alls som kommer för att överraska mig. Någonsin. Jag har inte ens någon som kommer på fika en helt vanlig dag.
Ingen säger grattis när jag fyller år och jag vet inte ens vart jag vill bo.
Jag vet ingenting och jag har ingenting.
Jag har mitt Troll och jag har min hund, men det är också det enda jag har.
Det ger väl lite tröst men jag är fortfarande ledsen.
Jag kämpar verkligen för att bli något men det är inte lätt när man inte har någonting alls att gå på.
Jag är bara omringad av alla andra som vet vad dom vill med livet eller som redan har allt dom önskar sig.
Det tar enormt psykiskt och jag vet inte vad jag ska göra eller hur länge till jag orkar..
Vad gör man när allt liksom bara står still?
När det trycks på alla knappar, då håller man sig inte så lycklig
Idag känner jag mig mest grinig och har noll tålamod.
SJÄLVKLART ska Ricko vara drygare än drygast.
Det är inte så att han går runt och viftar på svansen och är allmänt söt. Nej. Han piper KONSTANT. Från det att man vaknar tills man ska äta frukost, när man sitter i soffan och kollar på tvn så piper han ännu högre för att överrösta tvn, när jag och Trollet pratar, då piper han konstant för att ingen tittar på honom eller pratar med honom.
Alltså han piper KONSTANT.
Inte tyst en endaste sekund.
Just idag är det där pipandet jävligt svårt att bara ignorera kan jag säga!
Trollet drog i alla fall ut Ricko i regnet på en långpromenad och det är bra skönt att få vara själv en stund.
Inte utan Trollet för han är typ aldrig hemma, men det är skönt att slippa Ricko som gör allt för att trycka på alla knappar just idag.
Det där pipandet kan driva en till komplett vansinne.
Och ja, vi VET att det ska ignoreras, det är just det vi jobbar på.
Men Ricko slutar trots det inte att pipa och vi har kämpat med det i 8 månader nu utan minsta resultat.
Han blir BARA värre.
Jaja, det gäller att vara envis...
Hur har ni det idag?
Regnar det i hela Sverige eller är det bara i den här delen?
Råttan
Ricko har en gosedjursråtta. Den har han haft sen han kom hit och den fick han välja själv, så den betyder väldigt mycket för honom. Självklart.
Men, nu har jag kommit på att den där råttan faktiskt är jäkligt mysig att hålla om när man tittar på tv.
Men, nu har jag kommit på att den där råttan faktiskt är jäkligt mysig att hålla om när man tittar på tv.
Ricko däremot, han gillar INTE att jag lånar den så han kommer och tar den ifrån mig så fort att han ser att jag har den.
Haha. Jaha, jag får väl hitta en ny då!
Med livet emellan
Livet går fort. Saker händer på vägen och det känns ibland som att man inte hinner bromsa.
Man lär känna människor, lär sig att älska dom, och helt plötsligt bara en dag är man inte värd mer än luft.
Vad hände? Vad gjorde jag för fel?
Jag vet inte vad jag gör fel men människor i min närhet bara försvinner en efter en.
Det känns ibland som att det bara är jag som engagerar mig.
Jag har inga barn eller hus och bil som dom men jag är inte en sämre människa för det, men helt plötsligt så duger jag inte längre.
Jag umgås med min hund och mitt Troll.
Vi är inne på vårt 5:e år tillsammans nu jag och Trollet och för bara några månader sedan kom Ricko in i vårat liv.
Han var 9 veckor när han kom.
En liten svart valp med gott hjärta.
Varken jag eller Trollet har väl känt så där på riktigt att vi har klickat med Ricko sen han blivit äldre, men vi kämpar på det och jag hoppas så innerligt att det där klicket ska komma.
Det är en vacker hund på alla sätt och han är go och charmig, men han är dominant av bara fan och envis av bara helvete, så mycket är lite av en kamp här hemma.
Han är även inne i något av den värsta trots jag någonsin skådat hos en hund så det där klicket får nog vänta haha.
Nej men på allvar så är han en fin hund.
När han själv vill så är han följsam och helt underbar.
Så här mitt i trotsen så är det ungefär en gång i månaden..haha.
Jag har så mycket att berätta för er!
Håll koll och ha tålamod för det kommer bli saftigt!
Nu kör vi!
Oj vad jag saknar den här bloggen.
Den här var faktiskt den bästa jag haft. Den är ärlig, sårbar och öppen. Allt som är jag.
Vi startar den igen, eller hur?
Är ni med mig? Är ni med på mitt livs resa?
Den börjar nu.