Tillbaka Till Startsidan
Kreativa Becca
Ett speciellt band
Ibland knyter man ett band till ett djur som inte riktigt går att sätta ord på.
Jag har upplevt ett sånt band bara en gång i mitt liv, det var den dagen vi hämtade hem Petsson.
Petsson var en svartvit långhårig hankatt med det finaste hjärta och själ en levande varelse någonsin kan ha.
Han och jag fick ett stark band redan från dag ett och var oskiljaktiga sedan dess.
Han var inte bara världens mysigaste katt som spann så fort man tittade på honom utan vi båda kunde komunicera med varandra och förstå utan att ord behövdes.
Han förstod mig och jag förstod honom.
Det var äkta kärlek.
Han försvann för tidigt.
Jag flyttade hemifrån och han blev deprimerad.
En helg till skulle han behöva vänta.
En helg.
Han trodde jag lämnade honom och hoppade självmant ut i vägen framför en bil.
Den dagen dog en del av mig.
När han dog, dog jag.
Nu har vi skaffat katt igen.
Två små tigrar som vänder upp och ner på huset.
Benjamin & Jerry.
Jerry är extremt speciell. Han påminner mig så starkt om Petsson.
Jag vet inte, men jag får känslan av att Petssons själ lever vidare i honom.
Dom är så lika i sättet att jag nästan är helt säker på att min andra hälft har hittat mig igen.
Jag tror, att om jag bara vågar öppna mitt hjärta på samma sätt igen, så får jag nog uppleva den där kärleken, det där bandet, den där vänskapen på nytt.
Every step you take....
..every move you make, I´ll be watching you...
Säg hej till Ben & Jerry (bildbomb!!) (och sötchock)
Ben är kort för Benjamin ;)
Våran bebis har flyttat
Men alltså OJ, jag glömde att jag hade en blogg?
Alltså jag GLÖMDE?!
Hur fan glömmer man en sån sak?
Aja, i alla fall så har det varit ganska lugnt här hemma och jag har väl inte riktigt haft något att blogga om heller först nu.
Vi var till Trollets familj och hälsade på förra helgen och helgen som var.
Förra helgen vi var där så fick vi hundvakt utav Trollets ena syster och jag kan nog aldrig tacka den människan nog för det!
Det var min allra första dag på ett helt år som även jag kunde få andas ut och sova utan Ricko en natt.
Faktum var att vi båda tyckte det var så skönt, alltså både jag och Trollet, att vara ifrån Ricko, och insåg att han är betydligt mer jobb än vad vi klarar av.
Missförstå mig inte, jag älskar hunden, den gör jag verkligen! och jag älskar det faktum att ha hund, men det fungerar inte när vi konstant båkar både med varandra om hunden och med hunden om precis allt, och det faktum att vi känt väldigt länge att ingen av oss riktigt "klickat" med varandra gör ju inte heller saken bättre.
Ibland blir det helt enkelt så, precis som med oss människor så känner man ibland att man inte riktigt "klickar". Kanske är det den där nya grannen, en arbetskamrat eller den där blinddaten man gick på.
Ibland blir det så och det är ingenting man rår för eller ska känna skuld över.
Så, vi kom i alla fall överrens tillsammans med Trollets syster att han ska få stanna hos henne.
Både hon och Ricko kände tydligt att dom var som gjorda för varandra och den lyckan som lyste i Rickos ögon medans han fick vara med henne, den lyckan är svår att sätta ord på.
Helgen efter tog vi med oss alla Rickos prylar och papper och satte kursen mot Trollets syster.
Den här gången för att lämna av Ricko för gott.
Allt känns så otroligt bra och jag vet att han kommer att trivas där!
Trollets syster äger även andra hundar som kan lära Ricko mycket som är svårt att lära honom på egen hand.
En av dom där hundarna hon har är en samojed vid namn Thor.
Thor är Rickos största idol i hela vida världen.
Ricko älskar andra hundar och alla andra levande varelser han träffar, men Thor, det är verkligen något extra.
Att Ricko får vara ihop med honom känns bara varmt och gott i hjärtat.
Han har alltid ett öga på Thor och gör allt han gör.
Trollet och jag åkte hem med en både en bra känsla i magen men samtidigt lite vemodigt att lämna iväg en vän man haft sedan han bara va bebis, det är jobbigt såklart.
Men nu har Ricko det bra och han trivs. Det är allt som räknas.
Och det faktum att vi inte åkte hem med en tom bil kvarstår ju också...
Men vad som följde med oss hem, det får vänta till ett annat inlägg.
Underbara natur och sommar
Alltså vägarna man kan gå här!
Jag och Ricko har gått olika vägar tror jag varje dag hela veckan, det tar liksom aldrig slut på alternativ känns det som!
Idag hittade vi en äng vi brukade hålla till på jag och min syster och mor när jag va liten.
Ricko älskade platsen lika mycket som jag och han fick till och med bada.
Som våran granne upprepade 35 000 gånger när vi flyttade in:
"Det finns fina stråk här!"
"Det finns fina stråk här!"
Det är tur att vi aldrig ska tillbaka dit något mer
Nu är flytten äntligen över!
Allt gick snabbt och smidigt och vi fick ut alla grejer från gamla lägenheten och in allt i den nya utan att förstöra något av värde.
Det enda som gick sönder va ett vinglas för 7:- och det känner jag att vi kan leva med.
Det enda som gick dåligt egentligen var besiktningen av gamla lägenheten.
Kommunen vi bodde i förut är inte på något plan bra att ha att göra med och har varit dom sämsta hyresvärdar genom tiderna.
Vi fick anmärkning att VI skulle byta filtret på fläkten i köket. Vi har hyrt lägenheten och har inget ansvar över att byta sånt.
Sen skulle vi också ha skrubbat kallförrådet och garage.
Dom tyckte också att det va såå skitig golvbrunn i badrummet.
Den VET jag att den va ren, jag stod ju till och med och diskade skiten tills det blev kritvitt..
Det va bara löjliga grejer dom hade att anmärka på och vi kommer inte åka tillbaka för att göra om någonting.
Vi har fått leva med råttor i väggarna, mögel i precis hela lägenheten som vi faktiskt blivit riktigt sjuka av i två års tid utan att dom ens brytt sig litegrann.
När vi skulle flytta in LOVADE dom dyrt och heligt att det skulle sättas in en luftvärmepump och att det va nyrenoverat.
Pumpen fick vi tjata sönder om i ett år innan den sattes in, plus att när den väl var på plats höjde dom hyran för oss utan att ens förvarna om det.
Nyrenoverat fanns det inte ens på kartan att det va.
Skåpluckorna va slitna, tapeterna fulla av fettfläckar, fönstrena smulade bokstavligen sönder, alla fästen till fönstren va så dåliga att vi fick byta dom direkt, alla magneter till skåp fick VI byta, inte dom och när rören under diskbänken sprack fick VI kosta på och byta skiten.
När dom har betett sig som skit mot oss i 2,5 års tid kan dom knappast förvänta sig att vi ska följa deras "krav" till punkt och pricka.
Samma medicin tillbaka brukar man säga.
Nog tjatat om det i alla fall.
Ricko har funnit sig ganska väl till rätta här.
Första gången han fick se lägenheten så var det totalt kaos.
Man såg knappt golvet för alla grejer som stod i vägen.
Han tog två vändor runt i lägenheten innan han konstaterade att där tänkte han inte stanna minsann.
Så han satte sig demostrativt vid ytterdörren och blåstirrade på handtaget.
Så här sitter han eller står hela dagarna på balkongen och tittar på människor som går förbi.
Imorgon smäller det!
Imorgon går flyttlasset.
Ingen av oss ser fram emot bärandet men vi båda längtar tills allt är klart och vi kan börja möblera och bosätta oss i nya.
Det är så jäkla rörigt här hemma nu och man blir provocerad av minsta lilla.
Jag trodde att Ricko skulle bli jätteorolig av att allt är som det är men han verkar inte bry sig.
Dom första lådorna vi packade blev han lite orolig av, gnällde och förstod inte alls vad vi höll på med.
Nu hämtar han sin egna kudde och finner sig i att det ser ut som det gör.
Trivs i röran kan jag väl inte påstå att han gör. Det gör ingen av oss.
Men det är mäkta skönt att se att han kan slappna av som han gör trots allt nytt som händer.
Just nu håller Trollet på att packa ner spelkonsoler och hemmabiosystemet och jag tittar på.
Vi blir ändå bara provocerade av varandra när båda vill göra saker så för husfridens skull håller jag mig här i soffan.
Jag blir väl den som får torka ur frysen när den ska frostas av så det jämnar ut sig.
Totalt kaos
Ja jag skulle ju överdriva om jag sa att det är kul att vara hemma just nu.
Hemmet är totalt kaos och Ricko har sina sämsta dagar ever.
Han är ungefär gratis en gång i kvarten..
Mitt i dom bästa dagarna att packa och greja ska vi vara husvakt åt mor också, så vi får lov att montera ner säng och sånt redan idag för att vi inte ska behöva göra det på själva flyttdagen.
Timingen på hennes båtkryssning hade ju kunnat vara LITE bättre, men men.
Vi ska i alla fall försöka packa det som går idag och städa det som går så har vi så lite som möjligt att göra på fredag.
HERREGUD va det ska bli skönt när allt detta är över!
Tänk vad skönt det måste vara att vara hund. Plötsligt en dag kan man bara vakna upp och bestämma sig för att inte höra ett skit...
Den där känslan...
....när man hittar sin fars facebook och hinner tänka "fuck, vilken ful jävel!" och sen inser att jag har varit lik honom till utseendet typ hela livet.
Nästa tanke: "Fuck...det finns en risk att jag blir så där ful.."
Nästa tanke: "Fuck...det finns en risk att jag blir så där ful.."
Inte alls peppad
Alltså suck.
Det är flyttkartonger ÖVERALLT och jag blir mest bara matt.
Jag vill packa upp och möblera runt lite, skaffa dom där möblerna som fattas, och få tillbaka lusten att laga mat igen.
Jag hade egentligen velat ta en riktigt lång promenad med Ricko idag men dels kom mor förbi en sväng och fick hjälp av Trollet att fixa bilen och efteråt åt vi på kinarestaurangen.
Om bara någon timme eller så kommer en tjej hit och köper alla kompostgaller vi har utomhus som hage, så den där promenaden får vänta ett tag.
Egentligen vill jag inte ens ha med Ricko för han är ett totalt jävla monster att gå med.
Det har faktiskt aldrig varit speciellt kul att gå med honom heller men han måste ju ut varesig man vill eller inte.
Det är bara det att han suger så jäkla mycket energi av oss nu att ingen av oss är speciellt pepp att ha med honom någonstans.
Han funkar liksom inte att ha med i någon situation och det va inte alls vad man räknat med när vi köpte honom.
Vi ville ha en hund som fungerar i alla möjliga situationer, men fick istället en hund som inte går att ha med någonstans.
Han blir som ett jävla monster och det slutar bara med att jag gråter av frustration.
Jag. Orkar. Inte.
Jag har finally målat bordet i alla fall. Yey!
Det va helt i furu från början men det hann jag inte få bild på.
En heldag med bara mor och jag
Vi va till stan idag jag och min mor.
Till storstan faktiskt och det har varit SÅ trevligt!
Vi började med att "strosa runt" (gå runt) i olika butiker och bara titta.
Vi kollade i en inredningsbutik och jag fick några underlägg till bordet som va superfina och kommer passa kanon tills vi kan börja använda just det bordet dom är till för.
Just nu har vi ett sketalitet bord som ska bytas ut till ett större.
Sen gick vi vidare och gick in på en galleria.
Jag höll på att kissa på mig.
Vi struntade i butikerna där inne, vi ville bara kissa, haha.
Väl ute på stan igen drog vi in på H&M för att kolla efter sminkborstar, men jag hittade ingen jag riktigt var nöjd med, och dom jag hittade som jag vela ha fanns det inge pris på?
Vi gick ut tomhänta.
Lagerhaus känns som ett måste när man går förbi så där tittade vi också in.
Alltså hur söt är inte den butiken?!
Älskar alla roliga prylar dom har där!
Vi blev hungriga till slut och gick vidare och åt plankstek.
VÄRLDENS godaste plankstek!
Tror jag dog lite när jag kände oxfilén i munnen...
Sen strosa vi runt lite på IKEA och Biltema.
Sen köpte vi "Bubbies" på Ica maxi och njöt på en bänk tills det blev strömavbrott och inga kunder fick vara kvar i butiken..
Sen köpte vi "Bubbies" på Ica maxi och njöt på en bänk tills det blev strömavbrott och inga kunder fick vara kvar i butiken..
Väl hemma fika vi kaffe tills mamma blev trött och ville hem och sova.
Supermysig dag med bara mamma!
För er som inte vet vad "bubbies" är så ser dom ut så här:
**bilderna är inte mina utan lånade från google**
**bilderna är inte mina utan lånade från google**
Nu skiter jag i dig
Jag har en "vän" som jag nämde något inlägg längre ner som beter sig faktiskt som ett rent arsel mot mig och jag gav ingen riktig förklaring hur det ligger till, så det ser mest ut som att jag är avundsjuk på hennes liv, men så är inte fallet. Jag tänkte förklara lite bättre och tror nog att ni kommer förstå varför jag fått nog nu.
Vi är alltså gamla klasskamrater från högstadiet och har umgåtts rätt mycket under den tiden och stod varandra väldigt nära.
När jag så småningom flyttade hemifrån och började gymnasiet på en helt annan ort än henne så hade vi väldigt mycket telefonkontakt.
Ibland så mycket att vi bara satt tysta i luren, vi behövde inte säga något utan bara känslan av att hon va där kändes tryggt.
Under mitt och hennes andra år på gymnasiet hände nog det värsta jag varit med om i mitt liv.
Jag satt i en rättegång emot min egen far.
Just under den perioden stod inte jag min familj så nära och den här "vännen" var allt jag hade.
Henne kunde jag ringa till mitt i natten och gråta ut om jag behövde.
Hon fanns alltid där, och jag fanns alltid där för henne.
Hon var min stora trygghet och jag hennes.
Hon kom ibland och hälsade på och ja, vi var bästa vänner.
Men någonstans på vägen hände något.
Hon började smått att sluta svara när jag ringde och när hon väl svarade så fräste hon bara i luren för hennes favoritserie var igång och jag störde.
Hon tyckte att jag skulle veta exakt vilken tid och dag hennes serier gick och höll jag inte koll på det så var det mitt eget fel om hon blev otrevlig.
Jag fick så småningom nog av det beteendet och vi hade inte kontakt med varandra på några år.
Vi hade en välbehövlig paus.
Efter två år tror jag det var började jag sakna henne och tog kontakt med henne för att prata.
Hon förstod att hon betett sig väldigt konstigt mot mig och insåg hur knäppt det varit att jag skulle ha en sån koll på hennes liv och hennes rutiner, trots att vi bodde på helt olika orter.
Tiden gick och hon flyttade hemifrån för första gången.
En egen etta tillsammans med sin dåvarande pojkvän.
Det var någonstans där det verkligen gick utför.
Hon började dricka sprit allt oftare, allt handlade bara om fester och hon började efter en tid även testa knark.
Hon blev aldrig någon stor missbrukare men det som togs var ändå tillräckligt för att skapa problem.
Alla som har en människa nära i sitt liv som tar eller har tagit droger vet vilka problem det här skapar.
Dom här människorna lever i en helt egen bubbla och all empati försvinner utan att dom ser det själva.
Min egen syster är tung drogmissbrukare så jag vet mycket väl vilka tecken man ska leta efter och när det börjar gå utför.
För min "vän" började allt handla om sex.
Allt hon pratar om är bara sex, knulla och festa.
Jag lever inte i den världen.
För mig är sex mellan två människor något fint och något man ska vara rädd om.
För henne är det bara en stor kuk som har betydelse eller inte.
Det första hon frågade mig när jag blev tillsammans med mitt Troll var:
"Har han stor kuk? Är han bra i sängen?"
"Har han stor kuk? Är han bra i sängen?"
Allt det andra spelade ingen roll.
Om han får mig lycklig eller vilket fantastiskt fint hjärta han har, det spelar ingen roll. Hon vill bara veta hur han är i sängen, om han är värd att kanske försöka tas ifrån mig så hon får uppleva bra sex.
Hon blev så upptagen med sig själv att hon glömde bort hur man var en vän.
Löften kunde hon aldrig hålla utan lovade bara saker som inte fick någon som helst betydelse.
"Jag älskar dig."
"Jag lovar att komma och hälsa på imorgon."
"Jag lovar att du ska få tillbaka pengarna jag lånade."
"Jag lovar att vi ska ses imorgon, jag hör av mig."
"Jag finns alltid här för dig."
"Vi tar en tur till stan imorgon. Vi möts upp vid stationen."
Men hon kom aldrig.
Hon svarade aldrig när jag frågade vart hon tagit vägen eller när jag får mina pengar.
Idag är hon singel och har flyttat till ett helt annat län.
Hon lovar exakt samma saker nu som i alla andra år.
Jag har fortfarande inte fått mina pengar, festerna går fortfarande före trots att vi bestämt sedan flera dagar att vi ska ses för att hon "inte har lust att träffa dom människorna just nu".
Men så får hon erbjudande om ett ligg och tar hellre det, sen hör hon inte ens av sig vart hon tagit vägen utan hör inte av sig på flera dagar i tron om att jag skulle glömt bort att vi skulle ses.
Hon vet om att jag just nu inte alls mår bra.
Det beror INTE på Trollets och min relation.
Han får mig fortfarande att må bra och tar väldigt bra hand om mig.
Jag mår bara inte bra i den här byn och det tar på psyket att alltid vara ensam och inte ha några vänner.
Jag bor i den by hon är uppväxt i och hon är här titt som tätt för att hälsa på sin familj och vänner, men vi har inte setts på över året.
Hon skulle "alltid finnas där för mig" men så fort hon vet om att jag mår dåligt psykiskt så "glömmer" hon mig.
Men när jag säger att jag mår bra, då finns hon där.
Våra samtal har gått från att prata om allt, skratta åt allt, skicka vitsar, roliga bilder och flummiga klipp, till att enbart prata om henne.
Hur snygg hon är och vilken "bra" männika hon är.
Hon söker tröst när hon har problem och upprepar struntsaker precis hela tiden.
Hon pratar bara sex och jag skäms dom få gångerna vi ses för hon skriker så högt så alla ska höra hur hon beter sig i sängen och hur många hon legat med på sista tiden.
Hon kan ibland säga:
"Nu har vi pratat så mycket om mig. Vad händer i ditt liv gumman? Berätta."
"Nu har vi pratat så mycket om mig. Vad händer i ditt liv gumman? Berätta."
Men jag hinner ALDRIG säga mer än "Jo men det har hänt en hel del!" eller knappt ens ta ett andetag innan hon avbryter mig med "Åh vet du vad som hände MIG igår?!".
Hon tar mig förgivet och tror att jag fortfarande alltid kommer finnas där.
Jag är längst ner på hennes prioritetslista och jag har faktiskt börjat med att sluta svara när hon skriver.
Jag orkar inte längre.
Hela hennes facebooksida består av massa pepptalk hur lycklig hon är, vilka fina vänner hon har i sitt liv och hur hon har förändrats till det bättre.
Att man ALLTID ska ta vara på dom vänner man har och inte ta någon förgivet.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men hela hennes facebook är uppbyggt på något hon absolut inte är.
Det är fortfarande knark.
Det är fortfarande löften som bryts.
Det är fortfarande så hela världen är en tävling vem som legat med flest människor innan man dör.
Jag orkar inte mer.
Nu fick jag nog för sista gången när hon ytterligare igen "glömde bort" mig när hon var hit.
Hon har inte skrivit sedan dess och jag vet att det beror på att hon vet om att jag inte gillar när hon gör så här.
Hon väntar tills "kusten är klar" och hoppas jag bara ska säga "det gör inget, vi får ses en annan dag istället! ta hand om dig!" som jag alltid annars gör.
Men inte den här gången.
Nu har jag fått nog.
Jag förtjänar att bli behandlad bättre än så här.
Och nej, det är inte så att jag bara håller tyst och låter henne via tankeöverföring komma på att jag stör mig på detta.
Jag har upprepade gånger sagt EXAKT som jag känner. Hon vet MYCKET väl hur jag känner även denna gång.
Jag mår inte jättebra just nu
Enda sedan vi hittade något som får Ricko att använda huvudet mera så har han blivit fantastisk att ha och göra med.
Träna sök med tepåse tycker han är skitkul och han blir trött efter bara 4-5 sökningar. Så trött att han är lugn och snäll till och med dagen efter.
Han spökar fortfarande, självklart, han är ju bara snart 10 månader, och han drar fortfarande i kopplet.
Han spökar fortfarande, självklart, han är ju bara snart 10 månader, och han drar fortfarande i kopplet.
Men hemma är han mycket lugnare och han är inte lika hetsig på att vi MÅSTE leka apport alla dygnets sekunder.
För övrigt ska jag visa er något som är väldigt vanligt i det här huset.
Trollet kommer ofta, så säger han: "Det här är slut, vi måste handla." men i själva verket är det inte slut, utan står bara på en annan plats än förut.
Nu va det duschkrämen som va "slut" haha
Lite senare ska jag ringa min mor och höra om hon mår bättre idag,
hon kände sig dålig i helgen så tänkte kolla om hon mår bättre idag.
Det är aldrig roligt att vara sjuk, speciellt inte om man bor ensam ute i skogen och måste sköta en hel gård med massa djur.
Jag mår faktiskt inte heller jättebra.
Jag har ont i huvudet, är yr, skakar, har muskelvärk, jag är trött precis hela tiden och får frossa till och från.
Jag vet inte vad det beror på men jag tog en treo nyss och huvudvärken släppte faktiskt lite.
Jag tror att det mest beror på att jag inte mår bra av möglet vi har i den här lägenheten och att jag behöver komma hemifrån ett tag.
Hoppas jag. Jag vill inte bli sjuk tills vi ska flytta. Vi har liksom ingen som hjälper oss med bärandet..
Bitter & bortglömd
Vi fick så småningom lämna in klagomål på grannarna för det blev bara värre och värre med livet på nätterna.
Nu har vi haft det lugnt i 2 nätter i alla fall och hoppas på att det kommer vara så här tills vi flyttar ut.
Snart har Trollet semester och vi längtar nog båda lika mycket tills dess.
Det ska bli skönt att ha honom hemma och kunna hitta på något tillsammans.
Jag umgås BARA med Ricko och han och jag är inte direkt vänner just nu så jag skulle inte påstå att det är speciellt kul.
Han bråkar VARJE promenad och beter sig allmänt rent bajsigt så jag har snart ingen ork kvar.
Bara en 10 minuters promenad suger musten ur mig och jag känner mig grinigare och tröttare än aldrig förr.
För Trollet är det ju annat, han slipper umgås med ett arsel alla dygnets 24 timmar så för honom är det så klart roligare med Ricko..
Min mor frågade mig om inte vi kunde ta en vända till stan någon dag och det vill jag mer än gärna!
Det ska bli skönt att komma hemifrån en stund och få lite energi från någonstans.
Annars vet jag inte vad som händer idag.
Det verkar bli blåsigt och kallt så att gå till parken idag känns inte så lockande.
Det va meningen att jag och en "vän" skulle träffats igår men som vanligt är jag sist på priolistan så det blev aldrig av.
Nu har jag tappat orken för den människan och kommer inte lägga ner någon mer energi där.
Jag får alltid höra "det skulle vara kul om vi kunde ses! vi har inte setts på länge! jag hör av mig imorgon när jag är framme"
Sen hör människan aldrig av sig och så kommer allt annat före mig.
Helt plötsligt duger det att träffa människor som "är dryga och bara är ute efter sex", men jag blir alltid bortprioriterad.
"Jag hade så mycket annat att göra, förlåt:" kommer också VARJE gång.
Men säg då för fan inte att du har tid för mig om du ändå hellre medvetet gör annat för att slippa..
Budskapet kanske nådde fram?
Ja nog fan höll grannarna tyst igår.
Dom brukar föra ett jävla liv på kvällarna.
Dom börjar vid 17 tiden och slutar inte först 4 på morgonen.
Igår kväll och hela natten har det vart knäpptyst, så våran pik kanske nådde fram?
Idag vet jag inte vad som kommer hända.
Trollet jobbar till 15.30 ungefär så jag är ensam med Ricko tills dess.
Vi är inte vänner just nu han och jag så jag vet inte alls vad vi ska göra.
Det blir väl en promenad skulle jag tro.
Inte för att promenader med Ricko är speciellt kul, men han måste ju ut.
Vi kanske drar till parken, vi får se.
En bild på brasan från i helgen när vi hälsade på min mor. Kan va kul att visa något annat än bara Ricko jämt..
Samma medicin tillbaka
Våra nya grannar stör oss av bara fan på nätterna.
Trots att jag sagt åt dom att det är lyhört här och att man måste respektera varandra.
Men dom smäller i dörrar, bankar någon jävla boll i väggen, skriker, går så hårt dom kan med hälarna i golvet och har sig.
Vi har hemmabiosystem och bas.
Man muckar inte med grannar som inte får sin sömn.
Just saying.
När man inte kan berätta så får man försöka visa
I en veckas tid lite drygt har inte Ricko velat ha sin frukost.
Han har krupit ihop så fort han fått sitt "varsågod" och lagt sig på sin plats som att han skäms.
Precis som att vi skulle stått och skrikit på honom.
Vi har tänkt att antingen är det hans spökerier som intalar honom att matskålen eller maten är farlig, eller så har han tröttnat på fodret.
Nu har vi bytt fodret och han kastar i sig maten direkt.
Lille vän.. ❤
Tänk att han faktiskt har varit så här liten... ❤
Idag är det tråkigt väder och både blåser och regnar så det blir nog en lugn dag idag.
En vända till tippen och kanske städa lite inomhus. Det blir våran dag.
Nya grannar på ingång
Idag börjar det ramla in nya grannar i området.
Inte direkt något någon ser fram emot.
Inte rättvist heller och "nyrenoverade" är att ta i.
En lägenhet renoveras från grunden då en av grannarna bott där med sina två hundar som förstört precis allt mellan golv och tak.
Dom andra byts det bara tapeter i och sätts in nya vitvaror.
Själva förstår vi inte ens varför besväret görs.
Precis varenda lägenhet i det här området är totalt skit.
Vintertid har vi så mycket is i fönstren att det letar sig upp till nästan halva rutan.
Vi har mögel i hela lägenheten som knappast blir bättre när dom inte ens försöker göra något åt det.
Precis allt i träväg är på väg att ruttna sönder. Det är så ruttet att inte ens ny färg kan fästa utan flagnar av efter knappt ett halvår.
Vi har råttor i väggarna.
Det är noll ventilation.
Eftersom väggarna och fönstren är så dåliga är det svinkallt på vintern.
Det är fruktansvärt litet.
Det finns knappt någon förvaring och eftersom det är så litet kan man inte heller sätta in något extra skåp eller garderob som hjälper den biten.
Det är svindyr hyra.
Kommunen som hyr ut lovar bara saker dom inte håller.
Jag kan hålla på hur länge som helst.
Det enda positiva skulle vara att dom rev dom här lägenheterna och började om från början med att bygga nytt.
Men kommunen är så snål och "har inte råd" att bygga nytt så dom byter bara tapeterna i alla lägenheter och hoppas ingen märker av att det är mögel under.
Det ska bli så skönt att flytta härifrån!
När vi väl kommit ifrån den här kommunen är det ett löfte att ALDRIG komma tillbaka igen!
Majvember
Det var sommar i en vecka och nu är vi tillbaka till aprilvädret igen.
Fast majvember som vissa börjar kalla det.
Förra måndagen var det sol och 25 grader varmt, i helgen har det snöat.
Så ja. Kul.
Ricko trotsar på som vanligt och har börjat matstrejka vid frukosttid.
Allt för att han bestämmer sig för att han vill inte ha mat speciella tider, utan han tycker att han ska få gå och småäta lite som han känner för, så därför har han fått för sig någon fix idé att vi ska stå och stirra på honom när han äter, annars vägrar han äta utan går bara ifrån.
Vi daltar inte med han utan äter han inte när det serveras så får han vänta tills nästa gång maten kommer fram, sen får han inga tuggben eller godisar eller matrester däremellan.
Han får gå hungrig helt enkelt.
Efter en veckas kämpande så åt han till slut sin frukost idag.
Han kommer att testa gränserna många gånger till så än tänker jag inte ropa hej, men skönt i alla fall att han kan ge med sig ibland.
Jag vet inte om dagen har så himla mycket att erbjuda idag.
Vädret suger så jag tror att jag och Ricko latar oss lite eller försöker packa så mycket det går innan flytten.
Vi kommer att flytta till ny lägenhet om några veckor men saknar lite tidningspapper och sånt så jag får vänta tills Trollet kommer hem från jobbet med det.
Bjuder på lite bilder från när det va som varmast och Ricko fick bada.
Han va tvungen att kissa och tyckte inte alls vi va roliga som skrattade..haha
Tänk för att idag är det en bra dag
Å vilken skön promenad vi hade!
Ricko har en bra dag idag och betedde sig så underbart!
En GB glassgubbe va inte okej tyckte han så den morrade han på, men vi stannade och nosade lite sen fick även den ett okej.
Egentligen det enda jag hade att anmärka på idag är att han fortfarande stressar upp sig så otroligt mycket vid hundmöten.
Det jobbar vi fortfarande på men idag hade vi enorma framsteg.
Så skönt att få en bra dag. Det gjorde inte ens något att det regnade större biten.
Grannen
I området vi bor så är det vi och för närvarande en till boende.
Dom andra lägenheterna renoveras för att så småningom kunna bli beboeliga.
När vi flyttade hit var vi sammanlagt 3 boende i det här området, men efter att vi fick veta om renoveringen och varför det renoveras så flyttade en granne.
Det ska vi också göra så småningom när vi hittar något annat.
Hur som helst så återstår det nu vi och en granne i detta område.
Den här människan dricker väldigt mycket, hör ingenting, spelar hög musik på dom mest opassande tiderna, har noll respekt för andras privatliv och till det viktiga, hon har också hundar.
Den här människan kan för allt i världen inte respektera att jag inte vill att Ricko hälsar på dom.
Hennes hundar är 2 respektive 3 gånger så stora som lilla Ricko och dom är kända på hela orten för att ha skadat och bitit ihjäl andra hundar som kommit dom nära.
Därför vill inte jag att dom ska komma inärheten av min hund.
Den här människan respekterar inte ett enda ord av vad jag säger och jag hittade henne krypandes i buskarna för inte många dagar sedan, lockandes på Ricko..
Hon trodde sig ha rätten att locka på honom i smyg för att få honom att hälsa på hennes hundar.
Hon satt alltså på alla fyra, i busken, med hennes hundar bredvid sig, lockandes på min.
VAD ÄR PROBLEMET?!
Hur kan man inte respektera en så viktig sak?
VARFÖR måste min hund hälsa på hennes?!
Inte nog med detta så är hon in på våran tomtgräns och slänger skräp utan att först fråga om lov.
Hon var normal innan våran andra granne valde att flytta.
Då såg vi inte mycket av henne och märkte knappt av att hon fanns.
Men nu, nu har det eskalerat så extremt att jag snart kommer anmäla henne om hon inte respekterar vad jag säger.
Ricko kan bli riktigt allvarligt skadad av hennes jävla idioti och det är något jag ALDRIG någonsin tänker riskera!
Förr kunde vi ha honom själv ute då vi har inhägnad bakgård, nu går inte detta längre på grund utav att hon är så jävla respektlös.
Fortsättning följer...
En sån dag helt enkelt
Trollet jobbar idag så jag kommer få gå ensam med Ricko.
Jag är inte överdrivet taggad, det ser nämligen ut att bli regn vilken sekund som helst.
Helst vill jag gå innan det sker men jag tänkte vänta så han får sin frukost först, annars blir den typ 2 timmar försenad och då blir han pipig och skrikig gånger 53 på promenaden.
Nej tack.
Annars vet jag inte vad jag vill göra idag.
Vi ska åka till tippen när Trollet slutar jobbet, det är väl egentligen det enda.
Sen ska det lagas mat och om jag orkar dammsuga och städa lägenheten lite.
Det finns inte mycket mer att göra en sån här dag och det får man väl leva med antar jag.
En kropp med så mycket vilja
I den här kroppen så bor det så extremt mycket vilja. Vissa dagar så mycket att allt bara kraschar uppe i hjärnkontoret på honom. Inget blir rätt, allt blir fel och vi blir osams för en stund.
Han är som ett litet barn i mataffären som inte får det där godiset han så fast bestämt sig för att få, så allt slutar bara med att han blir arg och frustrerad.
Just nu är det en tuff tid och det är många gånger mer gråt än skratt, men någonstans där inne så vet jag ändå att det kommer att ge sig. Dom där dagarna när han bevisar det enda ut i fingerspetsarna så fäller jag tårar av lycka och inte frustration.
Igår hade vi en så otroligt kämpig dag. Han gick knappt att vara ute med bland folk för att han betedde sig så illa mot både folk och djur. Det skulle morras, skällas och skrikas något så vansinnigt och dras i kopplet så vi höll på att flyga med.
Idag var han rena motsatsen. Så snäll, så go, så följsam och lojal.
Han har inte försökt mer än att testa om det va okej att morra åt en kvinna som gick förbi bara. Det va det inte. Så han försökte inte ens nästa gång.
När han vill vara så där bra som bara han kan, då är han en så förbannade bra kille med det underbaraste hjärtat en levande varelse någonsin haft.
Han är intelligent, rolig och han har ett så gott hjärta som bara vill alla väl. Han är den bästa trösten när man är ledsen och han blir överlycklig bara han får vara med. Bara han får vara nära.
Men dom där dagarna.
Dom där dagarna när han bestämt sig för att bara lyssna på sig själv, då existerar inget annat runt i kring honom och det finns inget i hela världen som kan få honom att ändra sig.
Jag blir så frustrerad att jag gråter, han blir frustrerad för att jag vägrar ge med mig.
Allt slutar bara i kaos och vi somnar som ovänner.
Nu för tiden somnar vi oftare som ovänner än vänner och det gör på riktigt ont i mig.
Jag trivs inte här där vi bor, varken i lägenheten eller på självaste orten.
Jag vill härifrån men allt går emot och jag känner bara att jag helt tappat livslusten vissa dagar.
Jag har bott här nu i så många år att det påverkar mig psykiskt av att bara gå ut genom dörren, just för att jag mår så dåligt av att bli påmind om att jag fortfarande bor kvar.
Alla andra kommer någonstans i sina liv men jag har stampat på samma plats i 10 år.
Just dom där dagarna när jag mår som sämst så vet Ricko att nu gäller det att vara snäll.
Nu är det ingen idé att vara bråkig.
Han utnyttjar inte det minsta att jag är ur balans utan snarare tvärt om, han kryper så nära att jag tror att han ska in under skinnet, han pussar mig och försöker vara rolig så jag ska skratta.
Dom dagarna släpper han mig inte med blicken när vi går ensamma han och jag.
Han vet.
Han vet att han behöver finnas där.
Trollet får inte ofta se dom där fina sidorna i Ricko för att han jobbar så mycket.
Dom dagarna han äntligen får vara hemma så har Ricko en dålig dag igen.
Jag förstår om Trollet blir minst lika frusterad som jag blir många gånger.
Imorgon är en ny dag.
Håll tummarna för att det är en bra dag.
Att leva med ett arsel
Det finns hundar med trots och så finns det Ricko.
En helt egen jävla kategori där man beter sig som ett jävla arsel hela jävla dagarna.
Det är inte annat än att han suger väldigt mycket energi av oss just nu.
Han morrar åt andra hundar, skäller som en idiot, drar i kopplet så man får blodstop, piper och skriker så hela Sverige kan höra honom och ja, listan kan göras LÅNG just nu.
Han är på ren och skär svenska ett rent arsel just nu och jag har tålamod, men nog börjar jag tappa lite...
Missförstå mig inte nu, jag älskar min hund, självklart, men den här trotsperioden han är inne i kan driva en till vansinne!
Jag umgås med honom VARJE dag, 24/7 och jag blir på riktigt knäpp i huvudet ibland.
Jag umgås med honom VARJE dag, 24/7 och jag blir på riktigt knäpp i huvudet ibland.
Det skulle ni också bli.
TRO MIG!
Ensamhet och längtan
Idag ska vi in till stan igen.
Trollet jobbar idag men bara 3 timmar nu på förmiddagen så vi kan dra iväg efter det.
Vad vi ska göra där kan jag tala om när vi kommit hem.
Just nu sitter jag ensam hemma med bara Ricko som sällskap och det känns faktiskt lite tomt.
Jag känner mig tom hela jag på något vis.
Jag vet inte om det har med det faktumet att Trollet varit hemma en hel vecka och sen plötsligt går till jobbet igen som gör att jag känner mig ensam, jag vet faktiskt inte. Men jag känner mig tom.
Jag roar mig med att kolla på småfåglarna utanför fönstret så länge.
Jag tror inte jag sa det men vi gick en långpromenad med Ricko igår och jag har verkligen ont i hela kroppen idag.
Enda nerifrån tårna och upp i axlarna, så någon nytta lär ju det där raska tempot gjort.
Lagom tills vi kom hem så började det snöa (eller hagla?) en hel del, men det gav sig fort och fastnade aldrig i marken som tur var.
Jag är trött på snön och kylan!
Jag vill ha sommar och 30 grader varmt!
Eller ja, 25 räcker.
Jag vill kunna grilla varje dag, bada med Ricko, spela badminton utomhus och gå långa skogspromenader.
Det går ju i och för sig redan nu men det är för kallt och alldeles för lerigt och blött i skogarna för att gå.
I alla fall här ikring.